Asyl för EU-medborgare

För snart femton år sedan begränsades rätten till asyl för medborgare i EU:s medlemsstater genom ett protokoll till EU-fördragen (nr 29/1997):

”Med beaktande av den skyddsnivå som Europeiska unionens medlemsstater erbjuder såvitt avser de grundläggande rättigheterna och friheterna skall medlemsstaterna betraktas som säkra ursprungsländer i förhållande till varandra för alla rättsliga och praktiska syften som har samband med asylärenden.”

I dag citerar vi ur Svenska Röda Korsets yttrande över departementspromemorian Amsterdamfördraget – EU:s regeringskonferens 1996-1997 (Ds 1997:64):

”Enligt Amsterdamfördraget skall rätten till asyl begränsas för medborgare i EU:s medlemsstater. Svenska Röda Korset har under och efter regeringskonferensen kritiserat det s k asylprotokollet där dessa bestämmelser återfinns (skrivelser till regeringen 970221, 970530 samt 970911).

Svenska Röda Korset menar att asylprotokollet inte är förenligt med Sveriges och övriga EU-länders internationella åtaganden och att varje regional överenskommelse som syftar till att geografiskt begränsa tillämpningen av 1951 års Genèvekonvention och dess tilläggsprotokoll står i strid med folkrätten. Svenska Röda Korset anser därför att protokollet som sådant är oacceptabelt.

Enligt promemorian anger protokollet ‘tre särskilda fall när asylansökningar från medborgare i andra medlemsstater får prövas’ samt att varje medlemsstat har rätt att ‘ensidigt besluta att pröva en asylansökan’. I det senare fallet skall EU:s ministerråd ‘omedelbart underrättas och ansökningen behandlas med utgångspunkt i antagandet att den är uppenbart ogrundad’. Därefter anges att protokollet inte föranleder ‘någon ändring av de regler som gäller för prövningen av asylansökningar i Sverige’. 

Svenska Röda Korset vill här först framhålla att rätten att söka och åtnjuta skydd från förföljelse är en mänsklig rättighet som stadfästs genom artikel 14 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, till vilken 1951 års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning hänvisar. Det ligger därmed utanför såväl enskilda staters, som regionala mellanstatliga organisationers kompetens att besluta om en asylansökan skall prövas eller ej. 

Vidare menar Svenska Röda Korset att tillämpningen av asylprotokollet innebär en förändring av svensk praxis för asylprövning såsom denna uttrycks i den av riksdagen beslutade propositionen 1988/89:86 Ny utlänningslag m.m. Det är således inte förenligt med av riksdagen bekräftad praxis att förutsätta att en asylansökan är uppenbart ogrundad eller att anse en asylansökan uppenbart ogrundad enbart med utgångspunkt från den sökandes nationalitet. 

Om det är regeringens avsikt att denna praxis skall förändras i enlighet med asylprotokollet bör detta tydligt framgå i kommande proposition. I annat fall måste nuvarande praxis anses tillämplig även efter Amsterdamfördragets ikraftträdande och svensk praxis därmed komma att strida mot vad som föreskrivs i asylprotokollet. Här står enligt Svenska Röda Korsets uppfattning regering och riksdag inför ett val: Att antingen fullt ut respektera Sveriges internationella åtaganden i enlighet med 1951 års Genèvekonvention och dess tilläggsprotokoll och därmed bekräfta gällande svensk praxis, eller att ansluta sig till och tillämpa Amsterdamfördragets asylprotokoll. 

Svenska Röda Korset vill också peka på att den i asylprotokollet stadgade informationsskyldigheten kan medföra att rätten till asyl underställs hänsynstaganden gentemot andra EU-länder. Detta förhållande är inte förenligt med asylrättens grundläggande principer och riskerar leda till att politiska överväganden påverkar asylprövningen.

Slutligen vill Svenska Röda Korset varna för att asylprotokollet kan utgöra en förevändning för andra regionala organisationer att införa liknande inskränkningar av tillämpningen av 1951 års Genèvekonvention och dess tilläggsprotokoll. På sikt riskerar rätten till asyl att på detta sätt undermineras även globalt.”

Läs mer: Ny EU-grundlag döms ut (1998-01-31)

Uppdatering: EU-kommissionen har inlett ett s.k. artikel-7.1-förfarande mot Polen, vilket innebär att villkor b) i asylprotokollet är uppfyllt (2017-12-20)

Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar

Ett gemensamt asylsystem

Europaparlamentet och rådet ska ”besluta om åtgärder om ett gemensamt europeiskt asylsystem”. Med Europeiska kommissionens ord: ett ”verkligt sammanhängande, heltäckande och integrerat system” som ”säkra[r] tillgången till skydd för dem som behöver det”.

Tidsfristen sattes först till 2010. Sedan 2012. Tidsfristen för vad? För att ”slutföra den andra fasen i det gemensamma europeiska asylsystemet”. Just så: den andra fasen.

”[This] is central to the proper understanding of the ambitious project of effectively establishing a common system, which guarantees to persons in need of international protection access to a high level of protection under equivalent conditions in all Member States. Based on the work undertaken up until now, it would not be realistic to expect that the second phase will achieve this fundamental objective, i.e. it will not ‘complete the system’ as such; to do so will require additional ‘phases’ beyond 2012.”

Vi är nu i slutet av den andra fasen: ”tänkbara kompromisser håller på att mejslas ut”. Men byggandet av det gemensamma europeiska asylsystemet är långt ifrån avslutat.

Publicerat i Migration | Märkt | Lämna en kommentar

Tack!

Tack till regeringen och Miljöpartiet som ändrade det svenska regelverket för arbetskraftsinvandring. Nu kan familjen Danielian bosätta sig i Ånge.

Publicerat i Migration | Märkt | Lämna en kommentar

Flyktingar och illegala invandrare

Begreppet ”flykting” definieras i utlänningslagen, 4:e kapitlet, första paragrafen. Enligt UNHCR:s Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning är en person flykting:

”när han uppfyller de kriterier som fastställs i definitionen. Detta sker med nödvändighet innan hans flyktingskap har fastställts formellt. Det är inte erkännandet av flyktingskapet som gör honom till flykting. Erkännandet utgör endast en förklaring om att han är det. Han blir inte flykting på grund av erkännandet utan han blir erkänd därför att han är flykting.”

Annorlunda förhåller det sig med föreställningen att det skulle finnas ”illegala invandrare”. Det finns det inte. Däremot förekommer det att utlänningar olovligen uppehåller sig i Sverige. Utlänningslagen, 20:e kapitlet, första paragrafen, beskriver dessa som personer vilka:

”uppsåtligen eller av oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att [ha] ansökt om ett sådant tillstånd”.

Så nu vet vi vad som gäller.

Publicerat i Migration | Märkt , | Lämna en kommentar

Upp till varje medlemsstat?

Den svenska regeringen anser att det är ”upp till varje medlemsstat” att tolka EU-rättens bestämmelser. I det här fallet återvändandedirektivets krav att medlemsstaterna ska ”sörja för ett effektivt övervakningssystem” för tvångsutvisningar.

Regeringen ”finner därför att svensk rätt uppfyller direktivets krav”. Den aktuella bestämmelsen – direktivets artikel 8.6 – ”föranleder därför nu inte några författningsåtgärder” (men kanske senare om Miljöpartiet får sin vilja igenom?).

Nu förhåller det sig emellertid så att det är Europeiska unionens domstol, inte den svenska regeringen, som avgör hur EU-rätten ska tolkas – efter yttrande av EU-kommissionen om en medlemsstat har ”underlåtit att uppfylla” sina skyldigheter.

Välkommen till Europeiska unionen!

Publicerat i Migration | Märkt | 1 kommentar

Medmänskliga bevekelsegrunder

I dag läser vi lagen – närmare bestämt utlänningslagens 20:e kapitel, sjunde paragrafen:

”Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige, en annan EU-stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, om detta görs i vinstsyfte.”

Alltså: för straffansvar krävs att gärningen – att uppsåtligen hjälpa en utlänning att olovligen uppehålla sig i EU och Schengenområdet – utförs i vinstsyfte. Hur motiverar då riksdagen denna begränsning?

Svaret återfinns i proposition 1981/82:146:

”då en person ingriper av tvingande medmänskliga bevekelsegrunder för att, som han eller hon uppfattar situationen, skydda en medmänniska från hotande förföljelse i hemlandet, kan såväl lämpligheten som värdet av straffsanktioner […] starkt ifrågasättas.”

Sammanfattningsvis är det alltså inte straffbart att av medmänskliga bevekelsegrunder hjälpa en utlänning att olovligen uppehålla sig i Sverige.

Publicerat i Migration | Märkt , | 1 kommentar

Václav Havel

Om Tjeckoslovakien före 1989:

”We had all become used to the totalitarian system and accepted it as an unalterable fact of life, and thus we helped to perpetuate it.”

Dessvärre gällde detta också Sverige under kalla kriget. Vi accepterade våra grannländers belägenhet. Även vi levde ”in a contaminated moral environment”.

Publicerat i Övrigt | Märkt , | Lämna en kommentar

Motion 2004/05:Sf33

Läser en motion till riksdagen daterad 15 juni 2005:

”Vi vill understryka vikten av att barn inte används som medel i föräldrars eller andra vuxnas ansökningsförfaranden. Vi vill också peka på risken att ge en överdriven bild av barns möjligheter att få stanna, vilket skulle kunna leda till en ökad press på dem. Hur gärna vi än vill tro motsatsen talar uppgifter för att barn ibland utnyttjas, påverkas eller på andra sätt pressas att utgöra skäl för vuxna att få stanna. Detta kan aldrig accepteras.”

Undertecknad av riksdagsledamot Fredrik Reinfeldt (M) m.fl.

Publicerat i Migration | Lämna en kommentar

Vem är det då som vunnit?

Vem vinner på en debatt om svensk migrationspolitik som präglas av okunskap och brist på saklighet?

Såvitt känt är inget riksdagsparti förespråkare för oreglerad invandring. Tvärtom. Alla vet att reglerad invandring ingår i förutsättningarna för den svenska välfärdsmodellen.

Sakfrågan är därför: Vilka regler ska gälla för invandringen till Sverige och hur ska dessa regler tillämpas?

I de massmedialt uppmärksammade ”fallen” handlar det närmare bestämt om hur reglerna för anhöriginvandring ska utformas samt om hur utvisningsreglerna ska tolkas och tillämpas av ansvariga myndigheter.

I ”fallet Ganna” om ett politiskt ställningstagande: Bör bestämmelsen om ”sista länk” återinföras? Finns det en riksdagsmajoritet för ett jakande svar och därmed en lagändring?

Angående familjen i Ånge: Om brister i både beslutsfattande och praktiskt verkställighetsarbete. Utvisningsbeslutet borde verkställts redan 2008 – då det vann laga kraft – och till Ryssland – det enda land till vilket det visats att familjen har anknytning.

Avslutningsvis: vad det inte handlar om är flyktingpolitik, vare sig ”brutal” eller ”generös.”

PS. Läs gärna proposition 2004/05:170 Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden, undertecknad av Göran Persson (S).

Publicerat i Migration | Märkt , | Lämna en kommentar

I strid med gällande lag

Polisen fortsätter att verkställa utvisningsbeslut som enligt Migrationsöverdomstolen fattats ”i strid med gällande lag och praxis”.

Anmärkningsvärt, skriver de tre kammarrättsråden: ”Utvisning bör ske till ett land till vilket utlänningen har anknytning”. Varje annat land är fel land.

Publicerat i Migration | Märkt | 1 kommentar