Permanent uppehållstillstånd

Principen att skyddsbehövande regelmässigt ska beviljas permanent uppehållstillstånd infördes av riksdagen 1984. Efter begränsningslagens ikraftträdande är huvudregeln istället tidsbegränsat uppehållstillstånd: tre år för flyktingar och 13 månader för alternativt skyddsbehövande, vilket är EU-rättens miniminivå.

Enligt en sammanställning som gjorts av ECRE är det fortfarande sex EU-länder som beviljar flyktingar permanent uppehållstillstånd, däribland Irland, Lettland och Litauen. I likhet med Sverige har Belgien och Österrike övergått från permanenta till tidsbegränsade uppehållstillstånd.

Se även: Vad är en generös asylpolitik i dag?

Publicerat i Migration | Märkt , | Lämna en kommentar

”Återupprätta rätten till asyl”

Denna artikel publicerades på Flyktingbloggen i september 2011.

Ett gemensamt europeiskt asylsystem ”är och förblir ett centralt politiskt mål för EU”. Det så kallade Stockholmsprogrammet, som antogs av Europeiska rådet under det svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009, slår fast målsättningen att ”liknande fall behandlas lika och leder till samma resultat” i samtliga medlemsstater.

Den gemensamma politiken ska bygga på ”en full och allomfattande tillämpning” av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning. Detta åtagande formuleras även som ett utrikespolitiskt uppdrag: EU ges ”ansvar för att aktivt framföra betydelsen av att ansluta sig till och genomföra” flyktingkonventionen.

Regeringen var nöjd med sin insats. Men det dröjde inte länge innan den svenska verkligheten åter gjorde sig påmind. Ånyo restes krav på att asylsökande som fått avslag skulle få möjlighet till en ny prövning, vilket i sin tur avfärdades av migrationsminister Tobias Billström som oseriöst och oansvarigt.

Nu ifrågasätts även om den svenska domstolsprövningen av asylärenden lever upp till kraven på rättssäkerhet och konsekvent rättstillämpning. Samtidigt uppmärksammar Röda Korset nya fall av apatiska asylsökande barn.

Låt oss backa tillbaka drygt sex år. Då pågick ännu debatten om de apatiska barnens utsatta situation. Våren 2005 inleddes Påskuppropet, lanserat av Sveriges Kristna Råd. Två krav framfördes:

  • Att den svenska regeringen, inför ett nytt domstolsförfarande, ger ”amnesti” åt alla dem som vägrats asyl i vårt land;  
  • Att rätten till asyl återupprättas och utvidgas på ett sätt som är värdigt ett humant rättssamhälle.

Det förstnämnda – ”amnestikravet” – tillgodoseddes till viss del genom den tillfälliga lag som antogs av riksdagen den 9 november 2005 och som möjliggjorde en ny prövning för vissa grupper av asylsökande, framförallt barnfamiljer, som vistats i Sverige under lång tid och vars utvisningsbeslut inte verkställts. Men rätten till asyl återupprättades aldrig, varken genom den tillfälliga lagen eller senare lagändringar.

Samma år hade riksdagen fattat beslut om en ny utlänningslag och en ny instans- och processordning i utlänningsärenden. Genom att överprövningen av Migrationsverkets beslut flyttades från Utlänningsnämnden till allmänna förvaltningsdomstolar skulle rättssäkerheten för de asylsökande förbättras. Lagens skyddsbestämmelser ändrades dock enbart marginellt: ”svåra motsättningar” i hemlandet infördes som en grund för skyddsbehov. Avsikten var att förtydliga lagstiftningen och ersätta det i praxis väletablerade begreppet politisk-humanitära skäl. Tillämpningen har dock kommit att bli mycket restriktiv, något som initiativtagarna till denna kodifiering av praxis – Röda Korset och Rädda Barnen – knappast avsåg.

En felaktig tolkning av den internationella humanitära rättens centrala begrepp inre väpnad konflikt – enbart delvis korrigerad av Migrationsöverdomstolen i senare domar – har drabbat många asylsökande som sökt skydd i Sverige undan urskillningslöst våld och övergrepp.

Men grundproblemet är Sveriges exkluderande och internationellt sett restriktiva tillämpning av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning. Flyktingkonventionen tar sin utgångspunkt i rätten att söka och åtnjuta asyl (stadfäst genom artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna) och utgör själva hörnstenen i den internationella flyktingrätten.

En seriös och ansvarsfull migrationsminister – nu med benäget bistånd av Miljöpartiets Maria Ferm – bör därför ta initiativ till justeringar i utlänningslagens skyddsbestämmelser som återupprättar rätten till asyl och säkerställer att ingen asylsökande i behov av skydd i Sverige nekas asyl – vare sig nu eller i framtiden. Så läggs även grunden för en gemensam europeisk asylpolitik.

Publicerat i Migration | Märkt , | 1 kommentar

Harmoniserad asylpolitik

Socialdemokraternas partistyrelse vill att asyllagstiftningen ”ska harmoniseras ytterligare” inom EU. Men vad innebär detta? I Dagens Arena frågar jag om partiets väg till en permanent restriktiv asylpolitik går via Bryssel.

Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar

I strid med EU-rätten

Både asylprocedurdirektivets kriterier för när en asylansökan inte kan tas upp till sakprövning (artikel 33) och Dublinförordningens ansvarskriterier är uttömmande. Inget av dessa tillåter eller möjliggör direktavvisning av asylsökande till ett annat EU-land.

Därmed är och förblir Moderaternas förslag om en ”tillfällig flyktingpaus” genom att direktavvisa asylsökande till andra EU-länder i strid med EU-rätten.

NB: Moderaterna hänvisar även till en bestämmelse i EU:s funktionsfördrag som begränsar EU:s kompetens i fråga om ”att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten” (artikel 72), men denna möjliggör inte avsteg från gällande EU-rätt.

Se vidare: M förenklar om rätten till asyl.

Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar

Den onda cirkeln

Ruben Andersson skriver om migrationspolitikens ”onda cirkel”:

”Gränspatruller, övervakning och ett fördjupat polissamarbete med tredje land har snarare skapat farligare färdvägar och inresemetoder, vilket gått hand i hand med större inkomster i en professionaliserad smugglarverksamhet. Dessa effekter har i sin tur lett till en förstärkning av gränssäkerhetsmodellen och utvecklandet av en hel gränsindustri, vilket rapporten ingående analyserar. Gränskontrollernas misslyckande har med andra ord lett till en större marknad för fler nya kontroller”.

Den onda cirkeln_gränskontroll 2

Läs hans rapport Irreguljär migration och Europas gränskontroller, publicerad av Delegationen för migrationsstudier.

Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar

Politisk påtryckning på rättsliga beslut

Den 20 maj bekräftade en grekisk överklagandenämnd att Turkiet inte är ett ”säkert tredjeland”. Senare samma dag gjorde EU:s ministerråd följande uttalande:

”The Council expressed political support for Greece’s designation of Turkey as a safe country for the return of irregular migrants. It also welcomed the analysis made by the Commission on the measures taken by Turkey since 20 March, including its assessment that Turkey has taken all the necessary steps identified in the Communication of 16 March. Member states stressed their support to Greece and invited Greece to provide further legal guidance to its asylum services and EASO to take the necessary measures in order to facilitate the effective implementation of the EU-Turkey statement”.

Här finns EU-kommissionens ”analys” i en skrivelse till de grekiska myndigheterna.

Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar

EU och Turkiet

Vad innebär överenskommelsen mellan EU:s medlemsstater och Turkiet från den 18 mars? Är Turkiet ett så kallat ”säkert tredjeland” där människor på flykt kan söka och få skydd?

Jag försöker förklara:

Fortsättning följer.

Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar