”Asocialitet” blev ”bristande vandel” när Tidöavtalet förhandlades fram, skriver Svenska Dagbladet om förslaget att en utredning ska ”uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar [på grund] av bristande vandel”. Begreppsbytet till trots är dock bestämmelsen som skisseras i det färdiga avtalet betydligt bredare än den som fanns innan den nuvarande utlänningslagen trädde i kraft 2006.
Tidöavtalet definierar ”bristande vandel” som ”förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet”.
Enligt 1989 års utlänningslag fick uppehållstillstånd återkallas om en person ”handlat på ett sådant sätt att det finns allvarliga anmärkningar mot hans levnadssätt” (2 kap. 11 §). Mer om vad som avsågs med detta finns att läsa i proposition 1994/95:179 (s. 50-52). I Utlänningslagen med kommentarer (1995) konstaterar Gerhard Wikrén och Håkan Sandesjö bland annat att prostitution eller alkohol- och narkotikamissbruk inte torde kunna leda till återkallelse enligt den dåvarande bestämmelsen.
Som advokat Daniel Carnestedt har påpekat gäller särskilda regler om skydd mot utvisning för personer som beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige.
Lyssningstips:
Läs även min kommentar om Tidöavtalet och migrationspolitiken.
And that has made all the difference 