I en uppmaning till Socialdemokraterna skriver Civil Rights Defenders att partiet måste välja att driva en rättighetsbaserad politik som är grundad i forskning och evidens.

Jag skriver om partiledaren Magdalena Anderssons dubbelfel i migrationsdebatten och att det finns en annan väg än att utmåla människor på flykt som ett hot mot Sverige.

”Vi socialdemokrater står för en generös men reglerad invandring. Det innebär att vi tar emot många flyktingar”, skrev Göran Persson efter sin avgång som statsminister. Enligt migrationsöverenskommelsen från 2011 som partiet anslöt sig till 2014 skulle Sverige ”ha en human asylpolitik och vara en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck”.

Göran Persson noterade att i ”andra länder driver främlingsfientliga partier fram en allt mer restriktiv flyktingpolitik” och var ”glad över att vi hittills har sluppit den debatten”. Nu skyller Magdalena Andersson den tidigare ”generösa” politiken på ”samhällsklimatet” och hävdar att partiets ”traditionella linje har varit att stå för en stram migration”.*

Sommaren och hösten 2015 ökade antalet asylsökande i Sverige. Mer om den så kallade flykting- eller migrationskrisen finns att läsa här och här.

Läs även:

• Let us put the ‘pull factor’ myth finally to rest (2023)
• Ett väntat misslyckande (om migrationskommittén) (2020)
• Bristande evidens och konsekvensanalys (2020)
• Beredskapsfrågan försummas i migrationspolitiken (2020)
• Tillfälliga lagen ger inte färre asylsökande (2018)

* Det här inlägget är uppdaterat.