Medmänskliga bevekelsegrunder

I dag läser vi lagen. Närmare bestämt utlänningslagens 20:e kapitel, sjunde paragrafen:

”Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige, en annan EU-stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, om detta görs i vinstsyfte.”

Alltså: för straffansvar krävs att gärningen – att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälpa en utlänning att olovligen uppehålla sig i EU och Schengenområdet – utförs i vinstsyfte. Hur motiverar då riksdagen denna begränsning?

Svaret återfinns i proposition 1981/82:146:

”då en person ingriper av tvingande medmänskliga bevekelsegrunder för att, som han eller hon uppfattar situationen, skydda en medmänniska från hotande förföljelse i hemlandet, kan såväl lämpligheten som värdet av straffsanktioner […] starkt ifrågasättas.”

Så var det med det. Tvingande medmänskliga bevekelsegrunder.

Annonser

Om Rickard Olseke

Expert on European migration and asylum policy.
Det här inlägget postades i Migration och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Medmänskliga bevekelsegrunder

  1. Ping: “Utan föreskrivet tillstånd” | And that has made all the difference

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s