Enligt förslag till statens budget för 2012:
”Med utgångspunkt i principen om barnets bästa och rätten till familjeåterförening, ska åtgärder vidtas för att 2012 lösa problematiken med krav på fastställd identitet och godkänt pass i familjeåterföreningsfall.”
Det nya budgetåret hade knappt hunnit ta sin början innan det visade sig att åtgärderna i själva verket var ett domstolsbeslut. Och med det lät sig regeringen nöja.
I dag fällde även den svenska Granskningsnämnden (GRN) dokumentären Staden som offrades. I sitt beslut konstaterar nämnden:
”Att på detta oreserverade sätt sända en dokumentär med ett innehåll av så kontroversiell art strider mot kravet på opartiskhet i sändningstillståndet. Brister i sakligheten får tillskrivas den påtalade partiskheten.”
I oktober förra året fälldes Staden som offrades av den norska Pressens Faglige Utvalg för brott mot god pressetik.
Icke att förundras: framställningen ger en avsiktligt ofullständig bild av händelseutvecklingen före och under Srebrenicas fall i juli 1995 och kan närmast karaktäriseras som återanvänd krigspropaganda.
– ”Vi tar till oss av GRN:s kritik vad gäller formerna för hur den aktuella filmen sändes”, säger SVT:s Ingemar Persson i en kommentar.
Lästips: På tal om propaganda (av Emir Dzanic och Rickard Olseke)
Enligt migrationsminister Tobias Billström är det ”inte korrekt” att EU:s återvändandedirektiv ställer krav på övervakning av tvångsutvisningar som genomförs av svensk gränspolis.
Han hänvisar istället till att Frontexförordningen ”uppställer krav på en oberoende observatör vid EU-gemensamma återvändandeoperationer som samordnas av Frontex” (EU:s gränskontrollbyrå).
Denna förordning refererar dock direkt till ”skyldigheten i artikel 8.6 i [återvändandedirektivet] att sörja för ett effektivt övervakningssystem vid återsändande”, med specificeringen att:
”Övervakning av gemensamma insatser för återsändande bör utföras på grundval av objektiva och transparenta kriterier och bör omfatta hela insatsen, från förberedelserna av avresan fram till dess att de återsända personerna överlämnas till mottagarlandet.”
Medlemsstaternas skyldighet att, i enlighet med återvändandedirektivet, inrätta ett effektivt övervakningssystem för tvångsutvisningar gäller alltså både vid nationella och gemensamma ”återvändandeoperationer”. Att så är fallet framgår också av Frontex s.k. Fundamental Rights Strategy (strategi för grundläggande fri- och rättigheter), som antogs av byråns styrelse i mars 2011:
“Monitoring of forced return operations is an essential requirement in the return policy of the EU. Member States shall therefore guarantee that they can provide for an effective forced return monitoring system in national and Frontex Joint Return Operations.”
Just så: ”an essential requirement in the return policy of the EU”. Även i Sverige.
”Jag vill peka på den hjälp och assistans som organisationer som Röda Korset kan erbjuda […] med att följa upp asylärenden där personer har avvisats till hemlandet och vikten av att vi från den svenska regeringens sida lämnar stöd och insatser för att se till att de här organisationerna kan få stöd i det här arbetet”.
Så talade migrationsminister Tobias Billström i en riksdagsdebatt den 20 augusti 2009. I morgon, onsdagen den 21 mars, debatterar riksdagen regeringens proposition om genomförande av EU:s återvändandedirektiv. Direktivet slår fast flera viktiga principer:
Men hur dessa principer ska få genomslag i svensk återvändandepolitik ger regeringen inget svar på. Fokus läggs istället på tvångsåtgärder, i linje med ett tidigare utredningsförslag. Direktivets centrala bestämmelse om att verkställigheten av återvändandebeslut ska övervakas förbigås – trots kritik från Lagrådet – med fortsatt oförståelse, och avvisas med formuleringen att det är ”upp till varje medlemsstat” att tolka EU-rättens bestämmelser.
Enligt direktivet ska medlemsstaterna ”sörja för ett effektivt övervakningssystem för påtvingade återvändanden”. Bestämmelsen bygger på motsvarande princip i Europarådets 20 principer för påtvingat återvändande från 2005, vilken ger frivilligorganisationer en roll i återvändandeprocessen (se princip 20 med kommentarer).
EU-kommissionär Cecilia Malmström har betonat kravet på oberoende övervakning av tvångsutvisningar och delar Europarådets syn på hur övervakningen kan genomföras: “Det kan vara en person från en frivilligorganisation som är med under hela processen för att se att värdigheten och grundläggande rättigheter för den person som ska utvisas respekteras”.
EU-kommissionen har också föreslagit ”inrättande av en uppföljningsmekanism” för att ytterligare förbättra skyddet för utvisade personer. Men även detta har – trots uttalandet från 2009 – avvisats av Tobias Billström. Utan kunskap om vad som händer de personer som tvingas återvända finns det varken någon möjlighet att bedöma riktigheten i myndigheternas beslut – och därmed om asylsystemet är rättssäkert – eller om återvändandesatsningar leder till hållbart återvändande.
Nu läggs ansvaret på riksdagen att säkerställa att återvändandedirektivets krav på ett effektivt övervakningssystem genomförs även i Sverige.
Regeringen och Miljöpartiet vill ”stärka såväl kvaliteten som rättssäkerheten i asylprocessen”: – Alla asylsökande ska känna sig säkra på att de behandlas likvärdigt, säger Maria Ferm. Sveriges Radio och Aftonbladet rapporterar.
För snart femton år sedan begränsades rätten till asyl för medborgare i EU:s medlemsstater genom ett protokoll till EU-fördragen (nr 29/1997):
”Med beaktande av den skyddsnivå som Europeiska unionens medlemsstater erbjuder såvitt avser de grundläggande rättigheterna och friheterna skall medlemsstaterna betraktas som säkra ursprungsländer i förhållande till varandra för alla rättsliga och praktiska syften som har samband med asylärenden.”
I dag citerar vi ur Svenska Röda Korsets yttrande över departementspromemorian Amsterdamfördraget – EU:s regeringskonferens 1996-1997 (Ds 1997:64):
”Enligt Amsterdamfördraget skall rätten till asyl begränsas för medborgare i EU:s medlemsstater. Svenska Röda Korset har under och efter regeringskonferensen kritiserat det s k asylprotokollet där dessa bestämmelser återfinns (skrivelser till regeringen 970221, 970530 samt 970911).
Svenska Röda Korset menar att asylprotokollet inte är förenligt med Sveriges och övriga EU-länders internationella åtaganden och att varje regional överenskommelse som syftar till att geografiskt begränsa tillämpningen av 1951 års Genèvekonvention och dess tilläggsprotokoll står i strid med folkrätten. Svenska Röda Korset anser därför att protokollet som sådant är oacceptabelt.
Enligt promemorian anger protokollet ‘tre särskilda fall när asylansökningar från medborgare i andra medlemsstater får prövas’ samt att varje medlemsstat har rätt att ‘ensidigt besluta att pröva en asylansökan’. I det senare fallet skall EU:s ministerråd ‘omedelbart underrättas och ansökningen behandlas med utgångspunkt i antagandet att den är uppenbart ogrundad’. Därefter anges att protokollet inte föranleder ‘någon ändring av de regler som gäller för prövningen av asylansökningar i Sverige’.
Svenska Röda Korset vill här först framhålla att rätten att söka och åtnjuta skydd från förföljelse är en mänsklig rättighet som stadfästs genom artikel 14 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, till vilken 1951 års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning hänvisar. Det ligger därmed utanför såväl enskilda staters, som regionala mellanstatliga organisationers kompetens att besluta om en asylansökan skall prövas eller ej.
Vidare menar Svenska Röda Korset att tillämpningen av asylprotokollet innebär en förändring av svensk praxis för asylprövning såsom denna uttrycks i den av riksdagen beslutade propositionen 1988/89:86 Ny utlänningslag m.m. Det är således inte förenligt med av riksdagen bekräftad praxis att förutsätta att en asylansökan är uppenbart ogrundad eller att anse en asylansökan uppenbart ogrundad enbart med utgångspunkt från den sökandes nationalitet.
Om det är regeringens avsikt att denna praxis skall förändras i enlighet med asylprotokollet bör detta tydligt framgå i kommande proposition. I annat fall måste nuvarande praxis anses tillämplig även efter Amsterdamfördragets ikraftträdande och svensk praxis därmed komma att strida mot vad som föreskrivs i asylprotokollet. Här står enligt Svenska Röda Korsets uppfattning regering och riksdag inför ett val: Att antingen fullt ut respektera Sveriges internationella åtaganden i enlighet med 1951 års Genèvekonvention och dess tilläggsprotokoll och därmed bekräfta gällande svensk praxis, eller att ansluta sig till och tillämpa Amsterdamfördragets asylprotokoll.
Svenska Röda Korset vill också peka på att den i asylprotokollet stadgade informationsskyldigheten kan medföra att rätten till asyl underställs hänsynstaganden gentemot andra EU-länder. Detta förhållande är inte förenligt med asylrättens grundläggande principer och riskerar leda till att politiska överväganden påverkar asylprövningen.
Slutligen vill Svenska Röda Korset varna för att asylprotokollet kan utgöra en förevändning för andra regionala organisationer att införa liknande inskränkningar av tillämpningen av 1951 års Genèvekonvention och dess tilläggsprotokoll. På sikt riskerar rätten till asyl att på detta sätt undermineras även globalt.”
Läs mer: Ny EU-grundlag döms ut (1998-01-31)
Uppdatering: EU-kommissionen har inlett ett s.k. artikel-7.1-förfarande mot Polen, vilket innebär att villkor b) i asylprotokollet är uppfyllt (2017-12-20)
Europaparlamentet och rådet ska ”besluta om åtgärder om ett gemensamt europeiskt asylsystem”. Med Europeiska kommissionens ord: ett ”verkligt sammanhängande, heltäckande och integrerat system” som ”säkra[r] tillgången till skydd för dem som behöver det”.
Tidsfristen sattes först till 2010. Sedan 2012. Tidsfristen för vad? För att ”slutföra den andra fasen i det gemensamma europeiska asylsystemet”. Just så: den andra fasen.
”[This] is central to the proper understanding of the ambitious project of effectively establishing a common system, which guarantees to persons in need of international protection access to a high level of protection under equivalent conditions in all Member States. Based on the work undertaken up until now, it would not be realistic to expect that the second phase will achieve this fundamental objective, i.e. it will not ‘complete the system’ as such; to do so will require additional ‘phases’ beyond 2012.”
Vi är nu i slutet av den andra fasen: ”tänkbara kompromisser håller på att mejslas ut”. Men byggandet av det gemensamma europeiska asylsystemet är långt ifrån avslutat.
Tack till regeringen och Miljöpartiet som ändrade det svenska regelverket för arbetskraftsinvandring. Nu kan familjen Danielian bosätta sig i Ånge.
Begreppet ”flykting” definieras i utlänningslagen, 4:e kapitlet, första paragrafen. Enligt UNHCR:s Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning är en person flykting:
”när han uppfyller de kriterier som fastställs i definitionen. Detta sker med nödvändighet innan hans flyktingskap har fastställts formellt. Det är inte erkännandet av flyktingskapet som gör honom till flykting. Erkännandet utgör endast en förklaring om att han är det. Han blir inte flykting på grund av erkännandet utan han blir erkänd därför att han är flykting.”
Annorlunda förhåller det sig med föreställningen att det skulle finnas ”illegala invandrare”. Det finns det inte. Däremot förekommer det att utlänningar olovligen uppehåller sig i Sverige. Utlänningslagen, 20:e kapitlet, första paragrafen, beskriver dessa som personer vilka:
”uppsåtligen eller av oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att [ha] ansökt om ett sådant tillstånd”.
Så nu vet vi vad som gäller.
Den svenska regeringen anser att det är ”upp till varje medlemsstat” att tolka EU-rättens bestämmelser. I det här fallet återvändandedirektivets krav att medlemsstaterna ska ”sörja för ett effektivt övervakningssystem” för tvångsutvisningar.
Regeringen ”finner därför att svensk rätt uppfyller direktivets krav”. Den aktuella bestämmelsen – direktivets artikel 8.6 – ”föranleder därför nu inte några författningsåtgärder” (men kanske senare om Miljöpartiet får sin vilja igenom?).
Nu förhåller det sig emellertid så att det är Europeiska unionens domstol, inte den svenska regeringen, som avgör hur EU-rätten ska tolkas – efter yttrande av EU-kommissionen om en medlemsstat har ”underlåtit att uppfylla” sina skyldigheter.
Välkommen till Europeiska unionen!
And that has made all the difference 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.