Enligt migrationsminister Tobias Billström är det ”inte korrekt” att EU:s återvändandedirektiv ställer krav på övervakning av tvångsutvisningar som genomförs av svensk gränspolis.

Han hänvisar istället till att Frontexförordningen ”uppställer krav på en oberoende observatör vid EU-gemensamma återvändandeoperationer som samordnas av Frontex” (EU:s gränskontrollbyrå).

Denna förordning refererar dock direkt till ”skyldigheten i artikel 8.6 i [återvändandedirektivet] att sörja för ett effektivt övervakningssystem vid återsändande”, med specificeringen att:

”Övervakning av gemensamma insatser för återsändande bör utföras på grundval av objektiva och transparenta kriterier och bör omfatta hela insatsen, från förberedelserna av avresan fram till dess att de återsända personerna överlämnas till mottagarlandet.”

Medlemsstaternas skyldighet att, i enlighet med återvändandedirektivet, inrätta ett effektivt övervakningssystem för tvångsutvisningar gäller alltså både vid nationella och gemensamma ”återvändandeoperationer”. Att så är fallet framgår också av Frontex s.k. Fundamental Rights Strategy (strategi för grundläggande fri- och rättigheter), som antogs av byråns styrelse i mars 2011:

“Monitoring of forced return operations is an essential requirement in the return policy of the EU. Member States shall therefore guarantee that they can provide for an effective forced return monitoring system in national and Frontex Joint Return Operations.”

Just så: ”an essential requirement in the return policy of the EU”. Även i Sverige.