”Jag vill peka på den hjälp och assistans som organisationer som Röda Korset kan erbjuda […] med att följa upp asylärenden där personer har avvisats till hemlandet och vikten av att vi från den svenska regeringens sida lämnar stöd och insatser för att se till att de här organisationerna kan få stöd i det här arbetet”.

Så talade migrationsminister Tobias Billström i en riksdagsdebatt den 20 augusti 2009. I morgon, onsdagen den 21 mars, debatterar riksdagen regeringens proposition om genomförande av EU:s återvändandedirektiv. Direktivet slår fast flera viktiga principer:

• Att rätten att utvisa personer som vistas olagligt i EU förutsätter rättssäkra och effektiva asylsystem som respekterar internationell flyktingrätt.
• Att samarbete med ursprungsländerna är en förutsättning för att det ska vara möjligt att uppnå ett hållbart återvändande.
• Att medlemsstaterna bör tillhandahålla ökat stöd och förbättrad rådgivning för att underlätta återvändande.

Men hur dessa principer ska få genomslag i svensk återvändandepolitik ger regeringen inget svar på. Fokus läggs istället på tvångsåtgärder, i linje med ett tidigare utredningsförslag. Direktivets centrala bestämmelse om att verkställigheten av återvändandebeslut ska övervakas förbigås – trots kritik från Lagrådet – med fortsatt oförståelse, och avvisas med formuleringen att det är ”upp till varje medlemsstat” att tolka EU-rättens bestämmelser. 

Enligt direktivet ska medlemsstaterna ”sörja för ett effektivt övervakningssystem för påtvingade återvändanden”. Bestämmelsen bygger på motsvarande princip i Europarådets 20 principer för påtvingat återvändande från 2005, vilken ger frivilligorganisationer en roll i återvändandeprocessen (se princip 20 med kommentarer).

EU-kommissionär Cecilia Malmström har betonat kravet på oberoende övervakning av tvångsutvisningar och delar Europarådets syn på hur övervakningen kan genomföras: “Det kan vara en person från en frivilligorganisation som är med under hela processen för att se att värdigheten och grundläggande rättigheter för den person som ska utvisas respekteras”.

EU-kommissionen har också föreslagit ”inrättande av en uppföljningsmekanism” för att ytterligare förbättra skyddet för utvisade personer. Men även detta har – trots uttalandet från 2009 – avvisats av Tobias Billström. Utan kunskap om vad som händer de personer som tvingas återvända finns det varken någon möjlighet att bedöma riktigheten i myndigheternas beslut – och därmed om asylsystemet är rättssäkert – eller om återvändandesatsningar leder till hållbart återvändande.

Nu läggs ansvaret på riksdagen att säkerställa att återvändandedirektivets krav på ett effektivt övervakningssystem genomförs även i Sverige.