Ett framtidsparti måste ha en framtidsinriktad migrationspolitik. Därför föreslås följande tillägg till remissförslaget till nytt partiprogram:
”Vi socialdemokrater vill arbeta för en migrationspolitik som förbättrar människors livsvillkor och chanser till ett gott liv genom minskade hinder för rörlighet över gränser och ökad respekt för migranters rättigheter.”
Tack för ordet.
Migrationsverkets återvändandearbete måste bli bättre. Brister i arbetssätt och orealistiska tidsmål får inte tillåtas underminera återvändandedirektivets krav på att återvändandet ska genomföras ”på ett humant sätt och med fullständig respekt för de återvändandes mänskliga rättigheter och värdighet”.
Tvångsutvisning är motiverad endast “som en sista utväg”. Det är därför inte acceptabelt att så många utvisningsärenden överlämnas till polisen. Konsekvensen är obefintligt återvändandestöd och långa väntetider för de som ska utvisas – en väntan, som i det nu uppmärksammade exemplet i Billingsfors, slutar med långtgående tvångsåtgärder.
Humanitära organisationer som asylsökande har förtroende för och som har verksamhet i både Sverige och i de sökandes hemländer, kan göra mer för att underlätta återvändandet. Som migrationsminister Tobias Billström tidigare har uttalat i en riksdagsdebatt:
“Jag vill peka på den hjälp och assistans som organisationer som Röda Korset kan erbjuda […] med att följa upp asylärenden där personer har avvisats till hemlandet och vikten av att vi från den svenska regeringens sida lämnar stöd och insatser för att se till att de här organisationerna kan få stöd i det här arbetet”.
Det är dags att regeringen och Miljöpartiet säkerställer det stöd som krävs för att fler ska få möjlighet att återvända under humana och värdiga former.
Regeringen och Miljöpartiet föreslår i en departementspromemoria att papperslösa ”ska få tillgång till subventionerad vård motsvarande den vård som asylsökande har tillgång till idag” (d.v.s. ”vård som inte kan anstå”).
Att särbehandling av papperslösa och asylsökande är förenlig med internationell rätt motiveras genom hänvisning till CCPR General Comment No. 18:
”…not every differentiation of treatment will constitute discrimination, if the criteria for such differentiation are reasonable and objective and if the aim is to achieve a purpose which is legitimate…”
Tidigare har regeringens utredning om vård för papperslösa föreslagit att asylsökande och papperslösa ska ”erbjudas vård enligt hälso- och sjukvårdslagen […] i samma omfattning och på samma villkor som landstinget ska erbjuda bosatta personer”.
Att särbehandling av papperslösa och asylsökande inte är förenlig med internationell rätt motiveras genom hänvisning till CESCR General Comment No. 14:
”…States are under the obligation to respect the right to health by, inter alia, refraining from denying or limiting equal access for all persons, including […] asylum-seekers and illegal immigrants…”
Enligt EU:s återvändandedirektiv, som är genomfört i svensk lag, är tvångsutvisning motiverad endast ”som en sista utväg”. Men enligt Rikspolisstyrelsen överlämnar Migrationsverket utvisningsärenden med hänvisning till att tvång kommer att behövas ”i större utsträckning” än vad riksdagen avsett (se proposition 1997/98:173).
Enligt skollagen (2010:800) har asylsökande barn ”samma rätt till utbildning” som barn som är folkbokförda i Sverige. Och enligt samma lag ska elever i grundskolan utan kostnad ”erbjudas näringsriktiga skolmåltider”.
För detta betalar Migrationsverket 60.700 kronor per år för varje elev som är asylsökande.
Det var en gång för 20 år sedan… Dagen till ära och med anledning av diskussionen om ”tänkandets hantverk” återpubliceras här ett debattinlägg från Götheborgske Spionen.
Vad är ett universitet? Den svenska högskoleutbildningen och utbildningen i Sverige i allmänhet sägs ofta i officiella sammanhang bygga på den s.k. tyska/nyhumanistiska utbildningstraditionen. Vad innebär då denna tradition?
En kort redogörelse kan lyda som följer. Universitetet ska vara en plats där vetenskap odlas. Universitetet ska fostra kreativ intellektuell aktivitet, de studerande ska aktivt deltaga i den vetenskapliga processen. De ska brottas med problem vilkas lösningar ännu inte är kända (det som redan är känt ska överföras i gymnasieskolan). Syftet med universitetsstudier är att öva hjärnan, inte att bli utbildad till expert.
Som den tyske filosofen Johann Gottfried von Herder uttryckte det: ”Den kniv som en gång vässats, kan man skära allt möjligt med.”
Ett universitet är alltså en institution vars verksamhet vilar på ovanstående principer. Utbildningen ska syfta till den enskilda människans harmoniska utveckling av hela hennes personlighet och därmed ge som resultat självständiga och ansvarskännande medborgare.
Finns det universitet i Sverige? Eller är högskoleutbildning detsamma som yrkesutbildning? Har högskolan arbetsmarknadsanpassats med målsättningen att all utbildning som där bedrivs ska leda till bestämda yrken som samhället har behov av?
Mot denna yrkesutbildning ställs då personlighetsutvecklingen och det kritiska tänkandet. Svaret på frågan blir att det inte finns universitet i Sverige. Vad vi har är institutioner för yrkesutbildning som producerar välsmorda kuggar till samhällets maskineri.
Nyhumanisten Friedrich Schiller skrev år 1795 följande:
”Evigt fjättrad endast vid ett enskilt litet brottstycke av det hela, utbildar sig människan själv endast som ett brottstycke; evigt med örat endast fyllt av det entoniga surret från hjulet, som hon driver, utvecklar hon aldrig sitt väsens harmoni, och istället för att utprägla mänskligheten i sin natur, blir hon blott och bart ett avtryck av sitt yrke”.
Känns beskrivningen igen? I dessa tider av en allt ökande arbetslöshet hör vi ofta följande mening uttalas: ”Att förlora jobbet är att förlora människovärdet”.
Den enskilda människan är även idag ”blott ett avtryck av sitt yrke”. Individen i sig, personligheten, är av intet värde. Frågan som bör diskuteras är då varför det förhåller sig så här. Kan möjligtvis den svenska utbildningspolitiken ha något med saken att göra? Vad var det Robin Williams sa i filmen? Jo, ”Medicine, law, business, engineering… These are noble pursuites and necessary to sustain life. But poetry, beauty, romance, love… These are what we stay alive for…”
Det uppstår nu en ny huvudfråga för vidare diskussion. Demokrati? Vilka villkor måste vara uppfyllda för att ett samhälle ska kunna karaktäriseras som demokratiskt? Är inte det grundläggande villkoret självständiga och ansvarskännande medborgare? Uppfylls detta villkor idag eller offras demokratin och människans egenvärde på specialiseringens altare?
(Götheborgske Spionen Nr 8/92)
I SOU 1946:36 Betänkande angående flyktingars behandling utvärderar den s.k. Sandlerkommissionen den svenska flyktingpolitiken före och under andra världskriget.
Kommissionen citerar Socialstyrelsens dåvarande generaldirektör:
”Det rörde sig ju om ett så stort antal personer, som […] ville utnyttja varje möjlighet att fly till vårt land, att det i varje fall icke kunde bli fråga om att taga emot annat än en ringa bråkdel […] Därvid var det nödvändigt att söka uppställa vissa riktlinjer och hålla fast vid dem.”
Efter att ha gått igenom tillämpliga lagar, förordningar och praxis gällande inresetillstånd, kommer Sandlerkommissionen dock till en annan slutsats:
”I betraktande av det avsevärda antal flyktingar som, i ett senare skede av kriget mottagits här i landet, har kommissionen emellertid kommit till den uppfattningen, att de olägenheter man före och i början av kriget ansåg förbundna med en liberalare tillämpning av inresepolitiken beträffande flyktingar från Tyskland, särskilt judar, icke bort vara omöjliga att bemästra.”
Men, konstaterar kommissionen, ”omsvängningen i den svenska flyktingpolitiken måste tyvärr sägas ha kommit för sent.”
Aftonbladets reportrar uppger att de ”fått hundratals liknande berättelser inifrån Migrationsverket” – berättelser om hur kortare handläggningstider och kvantitativa produktionskrav resulterat i bristande rättssäkerhet.
Detta ska jämföras med uttalade utfästelser om att stärka rättssäkerheten i asylprocessen och säkerställa en ”rättstillämpning som svarar mot högt ställda krav på kvalitet.”
Det är nu generaldirektör Anders Danielsson bör ta initiativ till en extern utvärdering av Migrationsverkets handläggning av asyl- och andra ärenden om uppehållstillstånd. Denna gång utan medverkan av konsultföretaget McKinsey.
Rätten till subventionerad hälso- och sjukvård för asylsökande regleras i speciallagstiftning. Enligt lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. (2008:344) ska landstingen erbjuda vuxna asylsökande ”vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, vård vid abort och preventivmedelsrådgivning.”
Enligt den migrationspolitiska överenskommelsen mellan regeringen och Miljöpartiet ska rätten till hälso- och sjukvård ”utvidgas för vissa grupper som idag saknar tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård.”
Men varken Moderaterna eller Folkpartiet (eller Socialdemokraterna) förespråkar tillgång till vård ”på lika villkor” för asylsökande och papperslösa i enlighet med det förslag som presenterats av regeringens utredning om vård för papperslösa m.fl. (SOU 2011:48).
Olika förhandlingsbud om vårdens omfattning har offentliggjorts i Ekots lördagsintervju. Migrationsminister Tobias Billström (M) kan tänka sig att ge papperslösa tillgång till mödrahälsovård. Jan Björklund (FP) vill utvidga rätten till subventionerad hälso- och sjukvård för papperslösa till ”vård som inte kan anstå”. Gustav Fridolin (MP) kräver ”vård på lika villkor” för papperslösa, som för personer som är folkbokförda i Sverige.
En möjlig kompromiss är att lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. utvidgas till att gälla även papperslösa. Därmed ges papperslösa tillgång till hälso- och sjukvård i samma omfattning och på samma villkor som asylsökande.
I Ekots lördagsintervju krävde Miljöpartiets Gustav Fridolin ”vård på lika villkor” för papperslösa och asylsökande. Annars ”förlorar” den migrationspolitiska överenskommelsen med regeringen ”sitt värde”.
Men vad överenskommelsen ställer i utsikt är en mer begränsad reform: ”att rätten till subventionerad hälso- och sjukvård ska utvidgas för vissa grupper som idag saknar tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård”.
Därmed finns alltjämt utrymme för en kompromiss. Med andra ord: för riktig politik.
And that has made all the difference 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.