”Volymmål” i migrationspolitiken

Publicerat den 3 juli, 2020 av Rickard Olseke

I diskussionen om att införa en ordning med ett numerärt ”volymmål” eller ”riktmärke” i migrationspolitiken hänvisas det till Tyskland, Österrike och Kanada för att visa att detta inte skulle strida mot EU:s asylregler eller internationell flyktingrätt.

De två förstnämnda länderna har hittills inte vidtagit några åtgärder för att uppnå respektive ”riktmärke” och har därför (ännu) inte granskats av EU-kommissionen. I det sistnämnda landets ”nivåplan” ingår inte antalet asylsökande i beräkningen.

I det här sammanhanget kan det också noteras att FN:s flyktingorgan UNHCR avråder Sverige från att införa ett ”volymmål” för hur många asylsökande som tas emot per år.

Ett ”riktmärke” för hur stort det svenska asylmottagandet ska vara behöver dock inte siffersättas utan skulle istället kunna formuleras som en målsättning om att mottagandet på sikt bör uppgå till en rättvis andel av det totala asylmottagandet i EU.

En rättvis ansvarsfördelning kräver att övriga nordiska länder tar emot fler asylsökande, och omfördelning behövs framförallt från Cypern, Grekland, Malta och Spanien.

Läs mer: Reforming the Common European Asylum System (Delmi)

Se även: S och den framtida migrationspolitiken

Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar

Längden på uppehållstillstånd i andra EU-länder

Publicerat den 8 juni, 2020 av Rickard Olseke

Enligt den tillfälliga utlänningslagen är huvudregeln att flyktingar ska beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd i tre år och alternativt skyddsbehövande i 13 månader. Detta är i linje med EU-rättens miniminivå som är tre år respektive ett år. Men hur ser regelverken ut i andra EU-länder när det gäller längden på uppehållstillstånd?

En jämförelse mellan andra medlemsländer som omfattas av EU:s omarbetade skyddsgrundsdirektiv visar att de flesta länder ger flyktingar uppehållstillstånd i tre eller fem år. Frankrike och Tjeckien beviljar flyktingar uppehållstillstånd i tio år.

Alternativt skyddsbehövande beviljas vanligen uppehållstillstånd i minst två år. Det är dock stor variation mellan länderna, från ett år i exempelvis Tyskland och Österrike, till fem år i bland annat Italien, Nederländerna och Spanien.

Sammantaget är den genomsnittliga tillståndslängden i andra EU-länder fem år för flyktingar och tre år för alternativt skyddsbehövande.

Se även: Asylum Information Database (AIDA) Country Reports

Publicerat i Migration | Märkt , , , | Lämna en kommentar

”Vad är en generös asylpolitik i dag?”

Publicerat den 4 juni, 2020 av Rickard Olseke

Denna artikel publicerades på Politism den 7 april 2017.

Det sägs att svensk asylpolitik tidigare har varit alltför ”generös”. I förslaget till politiska riktlinjer som ska behandlas av Socialdemokraternas partikongress den 8-12 april varnar partistyrelsen för att det inte är ”möjligt för Sverige att ha en lagstiftning som väsentligen skiljer sig från övriga länders i EU”.

Att jämföra Sverige med andra länder är relevant i allt lagstiftningsarbete. Men när den tillfälliga utlänningslagen utarbetades gjordes en helt annan jämförelse. Istället för en redovisning av andra EU-änders regelverk och praxis, användes EU-rättens minimiregler som både utgångspunkt och rättesnöre för svensk lagstiftning.

Resultatet blev därför en lag på bottennivå, inte en lag som inte ”skiljer sig från övriga länders i EU”. Ett exempel är längden på uppehållstillstånd. Enligt den tillfälliga lagen ska flyktingar beviljas tillstånd som gäller i tre år och alternativt skyddsbehövande i 13 månader.

Detta kan jämföras med Frankrike som ger flyktingar uppehållstillstånd i 10 år. I Belgien, Italien, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien beviljas 5-åriga tillstånd.

Alternativt skyddsbehövande får uppehållstillstånd i 5 år i Italien, Nederländerna, Spanien och Storbritannien. I Luxemburg, Malta och Portugal ges 3-åriga tillstånd. I Finland är tillståndstiden 4 år för både flyktingar och alternativt skyddsbehövande.

Även när det gäller asylpraxis skiljer sig Sverige från andra EU-länder. Under 2016 beviljades 20% av de asylsökande flyktingstatus. I Belgien var motsvarande andel 47%, Nederländerna 33%, Storbritannien 30%, Tyskland 42% och Österrike 58%.

Vilken status som beviljas påverkar inte bara längden på uppehållstillstånd utan även möjligheten till familjeåterförening. Enligt den tillfälliga lagen har alternativt skyddsbehövande normalt inte rätt att återförenas med sin familj i Sverige. Konsekvenserna beskrivs bland annat av Dagens Nyheter i ”Svenska regler hindrar syrier att återförenas med familjen”.

Hur vi uppfattar Sveriges asyl- och migrationspolitik beror alltså på vilka regler och vilka andra länder vi jämför med.

Publicerat i Migration | Märkt , | 1 kommentar

Rätt till familjeåterförening i andra EU-länder

Publicerat den 4 juni, 2020 av Rickard Olseke

Enligt den tillfälliga utlänningslagen har flyktingar och alternativt skyddsbehövande rätt att återförenas med make/maka, registrerad partner eller sambo och barn under 18 år (kärnfamiljen). Undantag från försörjningskrav gäller under tre månader.

Har alternativt skyddsbehövande rätt till familjeåterförening i andra EU-länder? Ställs det försörjningskrav? Finns det en väntetid innan familjeåterförening kan beviljas?

En jämförelse mellan andra medlemsländer som omfattas av EU:s familjeåterföreningsdirektiv visar att alternativt skyddsbehövande har rätt till familjeåterförening i 20 av 24 länder. I Tyskland beviljas istället uppehållstillstånd av humanitära skäl till anhöriga till alternativt skyddsbehövande och antalet är begränsat till 1 000 per månad. I de flesta fall omfattas enbart kärnfamiljen, men i några länder kan även vissa nära anhöriga utanför kärnfamiljen få uppehållstillstånd, bland annat Belgien, Bulgarien, Italien, Kroatien, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien och Spanien.

När det gäller försörjningskrav varierar reglerna, men de flesta länder medger antingen undantag under minst tre månader efter att anknytningspersonen har beviljats status som alternativt skyddsbehövande eller saknar helt försörjningskrav för alternativt skyddsbehövande. Bland de länder som har försörjningskrav som huvudregel är det åtminstone två där kravet enbart gäller inkomst (Finland och Nederländerna). I en rapport från 2018 om familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande konstaterar Riksdagens utredningstjänst att reglerna för när, hur och om försörjningskrav ställs skiljer sig mycket mellan länderna. Det är alltjämt en korrekt beskrivning.

Endast tre länder har infört en väntetid innan familjeåterförening kan beviljas för anhöriga till alternativt skyddsbehövande (Lettland, Slovenien och Österrike).

Läs mer: Rätten till familjeåterförening – en europeisk jämförelse

Se även: Asylum Information Database (AIDA) Country Reports

Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar

EU:s familjeåterföreningsdirektiv och alternativt skyddsbehövande

Publicerat den 2 juni, 2020 av Rickard Olseke

Enligt artikel 8 i Europakonventionen och artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna har var och en rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv.

EU:s direktiv om rätt till familjeåterförening (familjeåterföreningsdirektivet) innehåller minimiregler och påverkar därför inte medlemsstaternas möjligheter att anta eller behålla förmånligare bestämmelser. Enligt direktivet är familjeåterförening:

”ett nödvändigt medel för att möjliggöra familjelivet [och] bidrar till att skapa en social och kulturell stabilitet som underlättar tredjelandsmedborgarnas integrering i medlemsstaterna, som även främjar den ekonomiska och sociala sammanhållningen, vilket är ett av [unionens] grundläggande mål”.

Alternativt skyddsbehövande omfattas formellt inte av familjeåterföreningsdirektivet. Anledningen till detta är att denna skyddskategori varken var reglerad i EU-rätten eller internationell rätt när direktivet antogs 2003. En EU-rättslig reglering infördes först året därefter när det ursprungliga skyddsgrundsdirektivet antogs av EU:s ministerråd och alternativt skyddsbehövande (”subsidiärt skyddsbehövande” enligt direktivets terminologi) därmed gavs rätt till uppehållstillstånd.

I riktlinjerna för tillämpningen av familjeåterföreningsdirektivet från 2014 konstaterar EU-kommissionen att alternativt skyddsbehövande ”har samma behov av internationellt skydd som flyktingar, och uppmanar därför medlemsstaterna att anta bestämmelser som beviljar flyktingar och personer som beviljats tillfälligt eller subsidiärt skydd liknande rättigheter”. Eftersom direktivet innehåller minimiregler saknas det därför skäl att i nationell lagstiftning skilja mellan flyktingar och alternativt skyddsbehövande när det gäller rätten till familjeåterförening och eventuella villkor som till exempel försörjningskrav eller väntetid innan familjeåterförening kan beviljas.

Familjeåterföreningsdirektivet ger medlemsstaterna möjlighet att införa försörjningskrav i form av krav på viss inkomst och/eller bostadsstorlek. Flyktingar är dock undantagna om ansökan om familjeåterförening lämnas in inom tre månader efter att flyktingstatus har beviljats. Likaså är flyktingar undantagna från krav på väntetid.

Enligt EU-domstolen får villkor för familjeåterförening inte tillämpas på ett sätt som äventyrar direktivets syfte, som är att främja familjeåterförening. Det ska göras en individuell, konkret prövning av den enskildes situation. Utifrån domstolens praxis betonar EU-kommissionen att medlemsstaterna måste ”göra en välbalanserad och rimlig bedömning av alla omständigheter i det enskilda fallet, med vederbörlig hänsyn till underåriga barns bästa. Inga enskilda omständigheter får leda till ett automatiskt beslut, utan de måste alla vägas in som relevanta omständigheter”.

Läs mer: Rätten till familjeåterförening – en europeisk jämförelse

Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar

I begynnelsen var Kosovo

Publicerat den 14 maj, 2020 av Rickard Olseke

Den så kallade flyktingkrisen 2015 hade sin begynnelse i Kosovo när allt fler personer sökte sig därifrån till Tyskland – en väg genom Europa öppnades och snart följdes kosovanerna av syrier, irakier och afghaner. Samtidigt signalerade Ungerns stängselbyggande att det inom kort kunde ”vara för sent”. Under året sökte 1.322.850 personer asyl i EU, vilket var mer än en fördubbling jämfört med 2014 (i verkligheten var antalet ännu högre eftersom många ansökningar inte registrerades förrän 2016).

I Sverige minskade antalet asylsökande under första halvåret, men under sommaren vände utvecklingen och i oktober 2015 registrerades 39.196 asylansökningar. I mitten av november – veckan innan regeringens pressträff där innehållet i den tillfälliga lagen presenterades – började antalet åter att minska när krav på ID-kontroll för färjetrafik från Tyskland infördes samtidigt som den återinförda inre gränskontrollen skapade ”en flaskhals” i mottagandet, med bland annat brist på sovplatser i Malmö som följd.

Successivt stängdes Europas gränser. I mars 2016 ingick EU:s medlemsländer en överenskommelse med Turkiet om återsändande av asylsökande från Grekland. När den tillfälliga lagen godkändes av riksdagen i juni 2016 och trädde i kraft den 20 juli samma år uppgick antalet asylsökande i Sverige till drygt 2.000 per månad. Under 2018 och 2019 sökte i genomsnitt cirka 1.800 personer asyl varje månad – det lägsta antalet sedan 2005.

Se även: Vad var det som hände hösten 2015?

Publicerat i Migration | Märkt , | 1 kommentar

Spårbyte till arbete

Publicerat den 5 maj, 2020 av Rickard Olseke

Den 19 maj 2006 beslutade riksdagen, med stöd av de borgerliga partierna och Miljöpartiet, att bifalla en reservation av Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet om ”Asylsökande och rätten till arbete”. Genom beslutet tillkännagav riksdagen för den dåvarande socialdemokratiska regeringen som sin mening att:

”en asylsökande som fått avslag på sin asylansökan och som har ett arbete som han eller hon kan försörja sig på skall kunna få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd utan att behöva åka tillbaka till hemlandet för att därifrån söka uppehållstillstånd.”

Samtidigt pågick en parlamentarisk utredning om arbetskraftsinvandring som lämnade sitt slutbetänkande i oktober samma år (SOU 2006:87).

Möjligheten till spårbyte för asylsökande infördes i december 2008 efter att riksdagen hade antagit proposition 2007/08:147 om nya regler för arbetskraftsinvandring, vilken byggde på en överenskommelse mellan alliansregeringen och Miljöpartiet.

Ett av villkoren för spårbyte är att den asylsökande har arbetat under asylprocessen. Den 1 juli 2014 sänktes kravet på anställningstid från sex till fyra månader (se proposition 2013/14:213). I februari 2020 beslutade regeringen att tillsätta en utredning som bland annat ska överväga om kravet på anställningstid bör förkortas ytterligare.

Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar

Pullfaktorer

Publicerat den 8 mars, 2020 av Rickard Olseke

Att det inte finns något underlag som visar att den tillfälliga utlänningslagen har påverkat antalet asylsökande i Sverige är klarlagt. Men vad säger forskningen generellt om så kallade pullfaktorer? Här är några lästips.

En studie som ibland refereras i den migrationspolitiska debatten är Valet och vägen (Delmi). Den är dock problematisk eftersom resultatet vad gäller faktorer som påverkar valet av destinationsland delvis bygger på en missvisande mediebild snarare än den faktiska utformningen av det svenska regelverket för uppehållstillstånd (en ytterligare svensk studie visar dessutom att den uppgivna effekten var kortvarig).

Det ingår även i uppdraget för den parlamentariska kommittén om migrationspolitiken att ”analysera vilka faktorer i Sverige som bidrar till att individer söker asyl i Sverige”.

Tack till Heaven Crawley och Bernd Parusel.

Uppdatering: Den parlamentariska kommittén konstaterar bland annat att ”det är svårt att relatera ökningar eller minskningar av antalet asylsökande till någon enskild, isolerad faktor”, att ”olika faktorer är viktiga för olika grupper och vid olika tidpunkter” samt att ”ändringar i migrationslagstiftning och myndighetspraxis [kan] få önskade eller oönskade signaleffekter utöver ändringarnas faktiska innebörd” (2020-09-15). Läs mer här.

Publicerat i Migration | Märkt , , | 2 kommentarer

Tidsfrister

Publicerat den 24 augusti, 2019 av Rickard Olseke

Den 25 juli beslutade EU-kommissionen att inleda ett överträdelseförfarande genom att skicka en formell underrättelse till Sverige om felaktigt genomförande av flera direktiv inom migrationsområdet, däribland familjeåterföreningsdirektivet.

Kommissionen anser att Sverige bland annat bryter mot EU-rättens tidsfrister för beslut om uppehållstillstånd. Enligt familjeåterföreningsdirektivet är medlemsstaterna skyldiga att ”[s]å snart som möjligt och under alla omständigheter senast nio månader efter det att ansökan har lämnats in […] skriftligen underrätta den person som har lämnat in ansökan om beslutet” (artikel 5.4).

I skrivelsen till den svenska regeringen konstaterar EU-kommissionen att ”Sveriges bristande efterlevnad av tidsfristerna förefaller vara systematisk och av betydande allvarlighetsgrad mot bakgrund av de mycket långa handläggningstiderna”. Kommissionen skriver vidare att ”[k]onsekvenserna av så långa handläggningstider för godkännande av ansökningar om [familjeåterförening] orsakar onödigt lidande för familjer på grund av separationen och därför att hänsyn inte tas till barnets bästa”.

Regeringen har möjlighet att inom två månader lämna synpunkter på kommissionens bedömning.

Lästips: Sverige anmäls till EU-kommissionen (2018-11-25)

Uppdatering: Sveriges svar på kommissionens formella underrättelse (2019-10-25)

Publicerat i Migration | Märkt , , | Kommentarer inaktiverade för Tidsfrister

Oktoberöverenskommelsen

Publicerat den 13 augusti, 2019 av Rickard Olseke

Den 23 oktober 2015 – en månad innan Löfvens och Romsons pressträff där innehållet i den tillfälliga lagen presenterades – kom sex riksdagspartier överens om ”nödvändiga insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända”. Här följer några nedslag i överenskommelsen:

  • ”Sverige ska stå upp för asylrätten. I tider av kris är den som viktigast. Den som flyr från krig och förtryck ska kunna få skydd i Sverige” (jämför med den tillfälliga lagen vars syfte är att minska antalet asylsökande i Sverige).
  • Rätten till boende och dagersättning efter lagakraftvunnet utvisningsbeslut ska tas bort för vuxna asylsökande utan barn – i syfte att frigöra boendeplatser för nya asylsökande (ändringen i lagen om mottagande av asylsökande trädde i kraft den 1 juni 2016 och gäller ännu trots att antalet som sökte asyl i Sverige 2018 var det lägsta sedan 2005).
  • Försörjningskrav vid anhöriginvandring ska gälla för nyetablerade relationer (i förslaget till den tillfälliga lagen frångick regeringen överenskommelsen och införde försörjningskrav även för familjeåterförening; dessutom skärptes försörjningskravet).
  • Under tre år ska tidsbegränsade uppehållstillstånd vara huvudregel – men kvotflyktingar, ensamkommande barn och barnfamiljer ska fortsatt beviljas permanent uppehållstillstånd (i förslaget till den tillfälliga lagen frångick regeringen överenskommelsen och begränsade undantaget till att gälla enbart kvotflyktingar).
  • Flyktingar och alternativt skyddsbehövande med tidsbegränsade uppehållstillstånd ska ha rätt till familjeåterförening på lika villkor (i förslaget till den tillfälliga lagen frångick regeringen överenskommelsen och avskaffade rätten till familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande).
  • Sverige ska successivt öka antalet kvotflyktingar till 5.000 personer och en utredning om lagliga vägar för att söka asyl i EU ska tillsättas (utredningens betänkande med förslag på regler för inresetillstånd i syfte att söka asyl presenterades i december 2017 men har ännu inte remissbehandlats; frågan ska dock även utredas av den parlamentariska kommittén om den framtida migrationspolitiken).

Oktoberöverenskommelsen innehåller även insatser för ”att stärka nyanländas etablering”, vilka bland annat har resulterat i bosättningslagen som trädde i kraft den 1 mars 2016.

Uppdatering:

  • I en ny granskning konstaterar Riksrevisionen att ändringen i lagen om mottagande av asylsökande ”kan ha påverkat återvändandearbetet negativt” (2020-03-19).
  • Den parlamentariska kommittén bedömer att det ”krävs ansträngningar på EU-nivå och på internationell nivå” för att ”styra om så att relativt sett fler människor kommer till Sverige på säkra och lagliga vägar” (2020-09-15).
Publicerat i Migration | Märkt , , | Lämna en kommentar