Den tillfälliga lagen trädde i kraft den 20 juli 2016 och syftar till att minska antalet asylsökande efter den stora ökningen hösten 2015. Den skulle gälla i högst tre år, med en avstämning efter två år då regeringen skulle ”bedöma behovet av att lagen gäller även under det sista året av giltighetstiden”. Redan i november 2017 meddelade dock regeringen att lagen ”ska vara i kraft även det tredje året, det vill säga till juli 2019”, utan att varken motivera eller redovisa underlaget för detta ställningstagande.

I utkastet till lagrådsremiss om förlängningen av den tillfälliga lagen som publicerades den 14 februari 2019 erkänner regeringen att det inte kan fastställas i vilken utsträckning lagen har påverkat antalet asylsökande i Sverige. Regeringen har valt att inte utvärdera lagens ändamålsenlighet och konsekvenser, men föreslår trots detta att den ska förlängas. Som ett motiv skriver regeringen att ”belastningen på mottagningssystemet fortfarande [är] hög”. Under 2018 sökte 21.502 personer asyl i Sverige – det vill säga i genomsnitt knappt 1.800 varje månad – vilket är det lägsta antalet sedan 2005.

Vad hände 2015? Första halvåret minskade antalet asylsökande jämfört med 2014. Under sommaren vände utvecklingen och i oktober registrerades 39.196 asylansökningar. I mitten av november – veckan innan Löfvens och Romsons pressträff där innehållet i den tillfälliga lagen presenterades – började antalet åter att minska när regeringen införde krav på ID-kontroll för färjetrafik från Tyskland samtidigt som den återinförda inre gränskontrollen skapade ”en flaskhals” i mottagandet, med bland annat brist på sovplatser i Malmö som följd. Allt sedan dess har antalet asylsökande fortsatt att sjunka.

När den nu gällande tillfälliga lagen godkändes av riksdagen i juni 2016 och trädde i kraft den 20 juli samma år uppgick antalet asylsökande till drygt 2.000 per månad. Regeringens förslag är att lagen ska förlängas till den 19 juli 2021. Samtidigt ska alternativt skyddsbehövande återfå rätt till familjeåterförening på samma villkor som flyktingar.

Parallellt ska en parlamentarisk kommitté utreda den framtida migrationspolitiken, bland annat hur ”en ny humanitär skyddsgrund” ska utformas. Enligt 1989 års utlänningslag (som gällde fram till mars 2006) fick uppehållstillstånd beviljas av humanitära skäl. Utöver skäl av personlig art som hälsotillstånd omfattades även omständigheter då ”den allmänna situationen i ett land är sådan att det skulle te sig stötande att skicka tillbaka någon dit” (UN 344-97) eller, för att citera förarbetena, ”där förhållandena i det land till vilket utlänningen skulle behöva resa […] är sådana att det ter sig inhumant att tvinga honom eller henne all återvända dit, t.ex. ett pågående krig” (proposition 1988/89:86) – så kallade politisk-humanitära skäl.

Lästips:

• Röda Korset: Humanitära konsekvenser av den tillfälliga utlänningslagen
• Rådgivningsbyrån: Migrationsrättens framtid – en redogörelse för de juridiska riskerna med att förlänga den tillfälliga lagen
• Vilse i andrummet – en utvärdering av den tillfälliga asyllagen

Uppdatering: Remissvar på utkastet till lagrådsremiss (2019-03-26) samt proposition 2018/19:128 om förlängning av den tillfälliga lagen (2019-05-09).