Hit utvisar Sverige barnfamiljer

Utrikesdepartementet beskriver situationen för de mänskliga rättigheterna i landet som svår. Säkerhetsläget anses allvarligt. Den väpnade konflikten fortsätter att slå hårt mot befolkningen. Enligt FN blev 2018 ett av de dödligaste åren för civila sedan 2001.

Rättsväsendet bedöms ha stora brister. Många väljer att istället vända sig till informella rättssystem som ofta bygger på en blandning av lokala sedvänjor och sharialag. Straffriheten är utbredd och många saknar grundläggande rättssäkerhet. Olagliga frihetsberövanden förekommer liksom tortyr. Dödsstraff tillämpas.

Kvinnor och barn anses som särskilt utsatta och har drabbats hårt av säkerhetsläget. Diskriminering, grova kränkningar och våld är vanligt förekommande. Hederskultur, inklusive hedersbaserat våld och stark kontroll av släktingar begränsar kvinnors möjligheter att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Religiösa och sociala tabun gör att straffriheten är utbredd för våld mot kvinnor. Även barns rättigheter bedöms vara kraftigt åsidosatta och det råder stor brist på tillgång till utbildning och hälsovård.

Samtidigt är landet ett av världens fattigaste och stora delar av befolkningen lever i extrem fattigdom. Läget är särskilt allvarligt för de hundratusentals internflyktingarna som ofta saknar tillgång till grundläggande samhällsservice.

Detta framgår i Utrikesdepartementets senaste rapport om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Afghanistan. Till detta land utvisar Migrationsverket såväl barnfamiljer som ensamkommande ungdomar – med stöd av lagstiftning som har beslutats av riksdagen och med det svenska domstolssystemets rättssäkerhetsstämpel på avslagsbesluten. Av samtliga afghanska asylsökande fick under förra året totalt 67 % avslag av Migrationsverket.

Den tillfälliga lagen har avskaffat skyddsgrunden ”övrig skyddsbehövande” som bland annat, enligt tidigare rättspraxis som bekräftades av riksdagen 2005, tog sikte på fall där ”den allmänna situationen i ett land är sådan att det skulle te sig stötande att skicka tillbaka någon dit” (även möjligheten att få uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter har begränsats). Den så kallade nya gymnasielagen – där vägen till säkerhet och trygghet går via studier och arbete – är en kompromissprodukt som omfattar långtifrån alla ensamkommande afghanska ungdomar som har fått utvisningsbeslut.

Sedan den 9 juli sittstrejkar barnfamiljer på Norra Bantorget i Stockholm för att protestera mot utvisningarna till Afghanistan och, som de själva uttrycker det, ”kämpa för våra barns liv, deras frihet och framtid”. Till Dagens Arena säger en av arrangörerna: ”Vi sitter här tills politikerna lyssnar på oss, tills allmänheten ser vad som väntar för våra barn i Afghanistan”.

Vad kan vi lära oss av detta? Att allt är i sin ordning eller att det är hög tid för en översyn av utlänningslagslagstiftningens skyddsbestämmelser och den praxis som har utvecklats sedan den ordinarie utlänningslagen trädde i kraft 2006?

Den parlamentariska kommitté som under ledning av kammarrättspresident Thomas Rolén ska utreda den framtida svenska migrationspolitiken bör noggrant överväga frågan. Kommittén ska bland annat ta ställning till om asylsökande ska kunna beviljas uppehållstillstånd på ytterligare grunder än de som följer av EU-rätten och svenska konventionsåtaganden. Den ska även analysera behovet av åtgärder för att stärka rättssäkerheten i asylprocessen.

Annonser

Om Rickard Olseke

Expert on European migration and asylum policy.
Det här inlägget postades i Migration och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s