Med en ny utlänningslag som trädde i kraft våren 2006 omformulerades humanitära skäl till ”synnerligen ömmande omständigheter”. Hösten 2011 debatteras det om ”synnerligen” istället bör lyda ”särskilt”.

Men utanför fokus återfinns ett samtida ordval som fått betydligt större konsekvenser: ”svåra motsättningar” myntades som kodifiering av det i praxis väletablerade begreppet politisk-humanitära skäl. Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik påminner oss:

”Det här innebar ganska stora förändringar och det är konstigt att det inte blivit mer debatt kring det. Politisk-humanitära skäl var något vi använde ganska friskt. Då räckte det med att det fanns en generell hotbild. Hade den lagen funnits kvar hade förmodligen många av de irakier som utvisas i dag fått stanna. Det finns ju klara paralleller mellan en nyckfull regim och hur terrorn slår blint. I dag kräver lagen att individen bevisar på vilket sätt just han eller hon är hotad. Det är väldigt svårt för många.”

Ribbenvik missar visserligen att förändringen inte var avsiktlig, men det är uppenbart att frågan är central för rätten till skydd i Sverige. Därför är det synnerligen olyckligt att den inte fått större uppmärksamhet.